Heart of the city
I left home in a hurry
I ain't never goin' back
I'm lookin' for a lover in the heart of the city
Jan 16th, 2010 @ 19:31
00-talet
Mycket pekar på att 00-talet är det bästa musikdecenniet hittills. Det är min slutsats efter att ha gjort en djupdykning (nåja) på Spotify. Efter att ha satt samman en spellista på några timmar hade jag samlat ihop 134 spår från de senaste tio åren.
Ändå är den långt ifrån komplett. Jag har inte använt mer än en låt per artist, vilket är en enorm begränsning i sig. Dessutom är själva Spotify ännu en begränsning, där finns ju till exempel inte låtar som Morning Benders cover av “Nothing in this world can stop from worrying about that girl” eller ens “Me and Giuliani down by the school yard” med !!!.
När listan sedan är klar inser jag att den samtidigt är långt ifrån klar. Jag har hoppat över så väldigt mycket fantastisk musik och med en timme till hade samlingen förmodligen blivit dubbelt så stor. Inte heller mash-ups, en av decenniets stora trender (och det finns många), finns ju såklart av upphovsrättsskäl med på Spotify.
När jag lyssnar på listan förstår jag också att jag gjorde helt rätt när jag lät Atombomb representera Håkan Hellström, precis som en atombomb briserade han under början av 2000-talet och just den låten kan fortfarande vara det bästa han gjort.
Min vän Peter hävdar att det är min ålder som gör att jag älskar 00-talet så, och att det inte nödvändigtvis någonsin kommer komma ett decennium som berör mig lika mycket. Jag hoppas innerligt att han har fel, och min teori att musikvärlden bara blir större och bättre för varje år som går.
Med det sagt måste jag ändå konstatera att att lyssna på plattor från 00-talet gör ont. Det är svårt att ta sig igenom hela “Känn ingen sorg för mig Göteborg” utan att fälla en tår och “Is this it” tar mig fortfarande tillbaka till nätter på västkusten som aldrig kommer igen.
Nåja, nuff said, här är en tagning av 00-talet: 00-talet enligt aron
blog comments powered by Disqus