Heart of the city

I left home in a hurry
I ain't never goin' back
I'm lookin' for a lover in the heart of the city

Sep 19th, 2009 @ 15:15

Mycket lyckad fredag igår. Ett fantastiskt popband formas framför mina ögon och behöver fortfarande ett bandnamn, men det är nog bara en tidsfråga. Vad som skulle bli ett spånmöte spårade ur i diskussioner om mönstring, vapenvägran, ett jämställt försvar och marsvin från Papua Nya Guinea.
På väg ut mot Gröndal och Pluto sprang jag in i en vän från förr, numera brandman här i stan. Han var whisky-förfriskad och följde med på svartklubb, att komma in utan att vara föranmäld var lyckligtvis inga problem.
Efter några timmars catching-up bland stearinljusen och vinylväggarna klev Parker Lewis upp på scen till tonerna av “Born to run”, de såg ganska nöjda ut med det. Till skillnad från senast jag såg dem, då självaste Parker Lewis, Emil Johansson, avslutade ensam med samma låt, var jag tillräckligt sinnesnärvarande igår för att uppfatta hela konserten. Och tur var det, för det var väldigt bra.
Bäst var nya Love Antell-duetten “Ingen så blå”, “Sak samma” med Vilma Kananen på kör och avslutande “Trouble”. Senaste EP:n finns här.

Mycket lyckad fredag igår. Ett fantastiskt popband formas framför mina ögon och behöver fortfarande ett bandnamn, men det är nog bara en tidsfråga. Vad som skulle bli ett spånmöte spårade ur i diskussioner om mönstring, vapenvägran, ett jämställt försvar och marsvin från Papua Nya Guinea.

På väg ut mot Gröndal och Pluto sprang jag in i en vän från förr, numera brandman här i stan. Han var whisky-förfriskad och följde med på svartklubb, att komma in utan att vara föranmäld var lyckligtvis inga problem.

Efter några timmars catching-up bland stearinljusen och vinylväggarna klev Parker Lewis upp på scen till tonerna av “Born to run”, de såg ganska nöjda ut med det. Till skillnad från senast jag såg dem, då självaste Parker Lewis, Emil Johansson, avslutade ensam med samma låt, var jag tillräckligt sinnesnärvarande igår för att uppfatta hela konserten. Och tur var det, för det var väldigt bra.

Bäst var nya Love Antell-duetten “Ingen så blå”, “Sak samma” med Vilma Kananen på kör och avslutande “Trouble”. Senaste EP:n finns här.

Kommentarer
blog comments powered by Disqus

Archive · RSS · Theme by Autumn