Heart of the city

I left home in a hurry
I ain't never goin' back
I'm lookin' for a lover in the heart of the city

Nov 21st, 2009 @ 14:41

Eftermiddagsöl på Molly Malone’s.

Eftermiddagsöl på Molly Malone’s.

Kommentarer

Nov 9th, 2009 @ 19:09

Musikhelgen

På fredagsaftonen gav Matti Alkberg en bonusspelning på Pluto som tack för att Västerås-giget blev inställt samma kväll. Dessvärre skulle tre andra band också uppträda vilket gjorde att det blev en kort konsert men intensiv konsert under vilken Matti hann med att uttrycka att muren ska upp igen (vilken mur hann syftade på vägrade han specificera, men någon gissade på kinesiska muren), att tjuta som Jon Spencer och Hasil Adkins samt att ha simulerat oralsex med mikrofonen. Med andra ord var det en fantastisk liten konsert, trots att hitsen uteblev.

Nästa kväll valde några fransmän att, vänligen men bestämt, ge oss en kollektiv fingervisning om var vi med största fördel i fortsättningen ska placera vårt metaforiska skåp. Jag blev lika förstummad som någonsin av hur otroligt bra de är på scen och det mest uttömmande omdöme jag kan ge om kvällen är: *klapp-klapp* *klapp-klapp-klapp* *klapp-klapp-klapp-klapp* PHOENIX!

Kommentarer

Nov 7th, 2009 @ 16:07

Kommentarer

Nov 4th, 2009 @ 21:27

I Uppsala hinner man fika två gånger på en kväll. Först på Hugo och sedan, här, på Storken. Tåget hem går långsamt genom Knivsta och Märsta med Eldkvarn i öronen som jag såg spela senast jag var i Uppsala. “När du drog blev jag ett tåg utan lokomotiv”.

I Uppsala hinner man fika två gånger på en kväll. Först på Hugo och sedan, här, på Storken. Tåget hem går långsamt genom Knivsta och Märsta med Eldkvarn i öronen som jag såg spela senast jag var i Uppsala. “När du drog blev jag ett tåg utan lokomotiv”.

Kommentarer

Oct 31st, 2009 @ 17:12

Vi tar en eftermiddagspromenad förbi kyrkogården i Ängelsberg. Några minuter senare passerar vi en död cykel.

Vi tar en eftermiddagspromenad förbi kyrkogården i Ängelsberg. Några minuter senare passerar vi en död cykel.

Kommentarer

Oct 30th, 2009 @ 18:57

På tåg mot Ängelsberg och en weekend i Västmanland. Förresten vet jag inte om det blir en hel weekend eller bara en natt men i kväll ska jag mysa med naturen.
På tåget finns ingen bistro men väl en automat (2000-tal) som bara tar mynt (1800-tal).

På tåg mot Ängelsberg och en weekend i Västmanland. Förresten vet jag inte om det blir en hel weekend eller bara en natt men i kväll ska jag mysa med naturen. På tåget finns ingen bistro men väl en automat (2000-tal) som bara tar mynt (1800-tal).

Kommentarer

Oct 28th, 2009 @ 16:01

Tar en sådan här på Mormors konditori i Lund när det är en halvtimme kvar tills tåget går. Smaklig spis!

Tar en sådan här på Mormors konditori i Lund när det är en halvtimme kvar tills tåget går. Smaklig spis!

Kommentarer

Oct 8th, 2009 @ 17:34

Inspiration

Torsdag betyder rep, inte alltid, men det har nästan börjat bli lite av en tradition. Det formligen sprutar låtar ur våra öron hittills, hit efter hit. Nu önskar jag bara att Ryssland förstod att de inte kan missa en sådan här chans. Även om en premiärspelning i St Petersburg nästan vore för bra för att vara sant. Idag hoppas jag att jag och K. McCartney bland annat börjar fila på nästa mästerverk, än så länge har det bara en titel: “Bomb i analen”.

Kommentarer

Oct 7th, 2009 @ 21:23

Ray Davies

Någon hävdade att detta var bästa delen av konserten. Ray Davies, med kompgitarr, som kör Waterloo Sunset, Autumn Almanac och Apeman, bland andra. Den personen hade fel. Bästa delen av konserten var det här:

Ray Davies, med band, kör nästan allt du kan tänka dig och avslutar med en helt fantastisk version av Days. (Sedan följer ett extra extranummer med Lola, som naturligtvis var fint det med, men inte som Days).

Kommentarer

Oct 5th, 2009 @ 9:31

Jag slog upp “gåshud” i ordboken och hittade ovanstående youtube-klipp som definition. Av någon anledning blev studioversionen på skiva inte riktigt lika fantastiskt som denna tidiga sminkloge-version. Frågan är om det kommer att se likadant ut i logen på lördag, innan Fleetwood Mac tar sig an Stockholm.

Stevie Nicks har väl blivit lite väl plastig och nerknarkad sedan det här spelades in, hon har, som det heter, gått ner sig lite. Det är tråkigt med tanke på att hon här är kanske världens tuffaste och snyggaste.

Kommentarer

Archive · RSS · Theme by Autumn